Till Sihanoukville pa en bat

I morse steg vi upp med tuppen, borstade de kambodjanska myrorna fran kammo-shortsen och tog oss ner till farjan fran Koh Kong till kungastaden, strandstaden, staden med de riktigt daliga vagarna: Sihanoukville! Och ni hor ju genast det franska ursprunget. Faktum ar att Frankrikes narvaro har som kolonialmakt har raddade Kambodjas fortsatta existens som egen ...snaaark. Forlat.

I alla fall: Val incheckade pa Mealy Chenda (trevligt hotell/guesthouse pa Weather Hill som Johan & Sanna salde in nar de var hemma hos oss i november. Johan var sa overtygande att vi i princip inte vagade bo nagon annanstans nar vi kom hit) tog vi en snabb lunch pa hotellets takveranda och darefter MC ner langs huvudvagen mot stan. Efter nagra minuter stannade vi och kollade pa kartan hur langt det var kvar, varvid det forstas visade sig att vi har kort igenom hela stan. Sa vi akte pa strand-sightseeing istallet. En eloge delas har ut till Andrea for att hon inte knotade en enda gang under var fard fram pa nagon av foljande ytor: Asfalt med stora hal i; stenar lagda bredvid varandra for att efterlikna asfaltl; blot lera formad som puckelpist; helt ok vagar, men med decimeterbreda, djupa oannonserade diken utspridda med ojamna mellanrum.

Kambodjanerna verkar vara mycket battre pa engelska an thailandarna, ar vart intryck an sa lange. Inte lika hysteriskt flinande, lite mer 'normala' for ett vasterlandskt oga. Och det ar trevligt att kunna smaprata lite med folk man moter, eller egentligen folk man bestaller mat av, som det mest ar i vart fall. Inte lika trevligt nar man far vanta i over en timme pa maten pa Indiern pa var gata (jag var tvungen att resa mig och ta en liten promenad for att inte stalla till en liten, men onodig, scen), men maten var mycket god.

Och nu -- tillbaka till hotellet, dar en Angkor Beer och ett biljardbord har mitt namn pa sig.