Martins litterara round-up

Tre nya bocker att rapportera:

Paulo Coelho, "Alkemisten": Enkel, tidlos historia om herdepojen som foljer sitt hjarta genom oknen. En kung, en zigenerska, en alkemist figurerar och spelar sina roller. Forstar att den slagit an en ton hos sa manga. Lite samma fralsning som "The Celestine Prophecy" bjod pa for tio ar sedan, men i mer litterar form. Gripande, tillstar jag motvilligt.

Jackie Collins, "Lucky": Ja, det ar attiotalsbibeln jag talar om. Kom ut -85 i original, har tempo som en tv-sapa, skissartade karaktarer, men forvanansvart engagerande anda. Glad att jag tog mig an den. Man GILLAR verkligen Lennie Golden ("karismatisk skadespelare", enligt baksidestexten), och Lucky (gangsterdottern) med faktiskt.

Theodor Kallifatides, "Ett enkelt brott": En gang, nar jag var ung, pretantios (okej da, MER pretentios) och mindre cynisk gillade jag verkligen Kallifatides. Han var lika bra pa den karga stilen som en Slas i form, eller Lars Gustafsson. Nu skriver han en deckare, och nastan ingenting fungerar. Modigt av honom att ge sig pa nagot han inte beharskar, men maste det vara sa ... utkastlikt? Och just nar man borjar bry sig om karaktarerna i slutet, borjat undra vad som ska handa med dem i - vagar man hoppas - nasta bok i serien (som sakert skulle bli battre, for stundtals traffar TK alla ratta tonerna), sa avslojar han allt i nagra korta stycken a la "och sa levde de lyckliga...".

Nu har jag precis paborjat Bill Brysons bok om Storbritannien, och raknar med en lasfest. Andrea har glatt kluckat sig igenom den de senaste dagarna.