Nytt land efter 30 dagar i Thailand

Idag landade vi i Luang Prabang, Laos fd huvudstad i norra delen av landet. Staden ar med pa UNESCOs varldsarvslista, sa den franska 20-talsarkitekturen ar stamningsfullt bibehallen vagg i vagg med de manga templen. Och, inte minst, utsikten over Mekongfloden ar maktig och slar an en speciell strang i mitt hjarta, pa samma satt som Alvkarleby. Men det vi markte forsta av allt nar vi kom ut pa gatan var att 1) det gar att andas (inga avgaser) och 2) det ar alldeles tyst. Ingen trafik, inga hogljutt hojtande tuktukforare (har VISKAR tuktukforarna istallet). Vi firade med att ga mitt i gatan ett tag. Och just det, vi bor pa Mano Guest House, som ska vara det basta, och det fick vi bekraftat med besked nar vi anlande. De hade bara ett rum kvar. Det kostar 12 dollar, och det ar - en brollopssvit. I princip. Storre an hela var lagenhet, tak, som golv klatt i polerad teak, 20 kvadratmeter balkong med palmutsikt, kabeltv... Pa brickan till var rumsnyckel star det inget nummer, bara B.R. - "Big Room". Vi ska ta en bild med den fish eye-igaste av vara kameror och lagga in.

On a sadder note... Idag ar det 13 dagar kvar tills vi aker hem. En helt ofattbart kort tid. Vi borjar helt klart forbereda oss bit for bit. Vi har planer infor hemkomsten, forstas, och ar sugna pa att ta tag i dem, men man funderar over hur skont det skulle vara att bara fortsatta. Om vi vann pa det dar tioveckors maltipset, till exempel.